Carins jämställdhetsresa

Det kändes som om jag gjort en ny upptäckt, som en ny uppfinning.

I början när jag skulle ta fram en ny jämställdhetsplan, så kunde det kännas överväldigande. Jag kände mig osäker på uppgiften, och visste inte riktigt var jag skulle börja. Hur skulle det gå till egentligen? Vad exakt behövde göras? Hade jag tillräcklig kunskap för att göra det? Hur skulle den färdiga jämställdhetsplanen se ut?

Jag kände mig förvirrad och det gjorde mig först lite handlingsförlamad.

När jag är den som har ansvar för en uppgift så känner jag att jag ska veta allting. Det är ju jag som borde veta hur det ska gå till och vad som ska göras. Det är jag som ska ha kunskap för att planen ska bli rätt och riktig.

För att komma ifrån den känslan så skaffar jag mig kunskap, jag läser på, jag tänker igenom och jag planerar. Då känns det som jag får koll och då kan jag sätta igång med uppgiften.

Så gjorde också när jag skulle sätta samman en ny jämställdhetsplan. Och jag kunde känna att jag blev engagerad. Jag kände hur viktigt det var att jobba med jämställdhetsfrågor och jag kunde känna hur bra den här jämställdhetsplanen skulle bli.

Fast då började det plötsligt kännas ensamt. Andra i min omgivning var inte lika motiverade. Att lägga tid och resurser på jämställdhetsplanen, var det verkligen nödvändigt? Minsta möjliga arbete till minsta möjliga kostnad gällde.

Jag kände det som att jag var ensam med att driva frågorna och ensam om att vilja få till ett bra jämställdhetsarbete. Jag kände det som väldigt svårt att kommunicera hur viktigt jämställdhet är och vilka fördelar det finns med att jobba med jämställdhet.

Och så var det det här med att motivera andra att vara med och jobba med jämställdhetsplanen. Det kunde kräva en del jobb.

Fast sedan när de väl var med, så blev även de engagerade i arbetet och i jämställdhetsfrågor. Det var roligt.

När arbetet med planen var klart, och jag stod där med en jämställdhetsplan i handen så kunde jag känna att det var motigt igen.

Nu skulle ju planen genomföras. Den här skulle inte vara bara ord, utan bli verkliga förändringar. Fast det var tungt. Det var svårt att få gehör. Andra frågor prioriterades först. Jämställdhet hamnade vid sidan av.

När jag jobbade som jämställdhetskonsult, så träffade jag många personalchefer och företagsledare som var i liknande sits. Det var dags för en ny jämställdhetsplan, den skulle förstås uppfylla lagkraven, men så lite tid och möda som möjligt skulle läggas på den.

Och samtidigt skulle den blir bra, den skulle bli rätt för dem, och den skulle verkligen göra skillnad, inte bara hamna i en pärm i hyllan som den förra planen.

Också de visste inte riktigt var de skulle börja eller hur det skulle gå till.

Samtidigt så hade de fullt upp med andra utmaningar också. Det kunde handla om rekrytering eller personalnedskärningar, det kunde handla om kompetensutveckling eller interna mentorsprogram. Det kunde handla om sjukskrivningar eller friskvårdssatsningar. Många frågor att hantera. Jämställdhet var ofta en fråga vid sidan av.

Och jag som konsult kunde ibland känna att det var överväldigande att hjälpa en kund med jämställdhetsplanen. Hur skulle jag kunna hjälpa dem på ett snabbt och kostnadseffektivt sätt? Och hur skulle vi kunna få ett bra resultat, en bra plan?

Hur skulle jag lägga upp arbetet och vilken information kunde jag få ihop om arbetsplatsen?

Hur skulle vi kunna motivera andra i organisationen? Hur skulle vi få alla med oss?

Och hur skulle jag få till att jämställdhetsplanen verkligen ledde till förändringar när jag själv inte var kvar?

I början tog ett uppdrag en hel del mer tid än vad jag hade tänkt. Och mer tid än vad jag fakturerade. Det tog tid att få upp en vana och ett arbetssätt. Att få till checklistor och mallar. Att se vad som fungerade och hur jag kunde få med mig andra och motivera till att arbeta med jämställdhet.

Med tiden så blev jag mer och mer effektiv med hur jag samarbetade med mina uppdragsgivare. Jag förberedde checklistor, formulär och mallar som jag hade som stöd i mitt arbete. Det underlättade enormt och arbete flöt på mycket smidigare och snabbare.

Och resultaten blev bättre också. Det blev bra jämställdhetsplaner och engagerade deltagare. Jag fick många kommentarer om hur bra arbetet hade gått, hur nöjda de var med planen och hur intressant det här med jämställdhet faktiskt var. Jämställdhet blev verkligt, och greppbart.

Jag började inse att det system jag arbetat fram var väldigt smidigt och användbart och gav ett lyckat resultat.

Samtidigt började jag inse att min tid var begränsad. Jag kunde ju bara hjälpa en del av alla arbetsplatser. Med uppdrag över hela landet, tillsammans med resor och övernattningar, räcker jag bara till för en bråkdel av alla som skulle kunna dra fördel av detta smidiga arbetssätt.

Många företag har också en begränsad budget att lägga på jämställdhet och att anlita en konsult kanske inte ryms inom denna budget. Det var ju skälet många gånger till att jag inte anlitades. Hur skulle jag kunna hjälpa fler?

Och så kom jag på det: Jag kunde ju sammanställa mitt system i en handledning som arbetsplatser kan använda för att ta fram sin jämställdhetsplan.

Innan hade jag bara tänkt att det fanns två vägar, antingen fick personalchefen klara sig på egen hand med de besvär och hinder som kunde uppstå på vägen, eller så kunde jag anlitas för att hjälpa till att få en jämställdhetsplan på ett snabbt och enkelt sätt. Nu såg jag en tredje väg: ”Fantastiskt! Ett enkelt system som alla kan använda för att snabbt ta fram en jämställdhetsplan!”

Läs mer om systemet att ta fram en jämställdhetsplan (numera aktiva åtgärder).

Har du några frågor så är du välkommen att kontakta mig.

Lycka till med ditt arbete för jämställdhet och icke-diskriminering!

Carin Hertnäs

Jämställdhetskonsult, civilingenjör, och grundare av företaget Morgondagen AB

 

❤️ Läs mer om systemet för att ta fram en jämställdhetsplan / plan för aktiva åtgärder!